Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Växla till och från


Har nu fått mer information kring löneväxling. Jag har ju funderat i banorna att gå ned i tid eller att löneväxla - kanske båda om vartannat. En variant är att först löneväxla några år för att sedan gå ned i tid istället, då blir nettoslantarna desamma och jag kan ändå avsluta arbetslivet enligt plan.

I korthet fungerar det som så att om jag erhåller 5 000 kronor i bruttolön över brytpunkten för statlig skatt blir det 2 350 kronor kvar i lönekuvertet. Om jag istället väljer att spara dessa slantar i en tjänstepensionsförsäkring blir det 6 800 kronor som avsätts.

På fem år blir beloppen 141 000 kronor versus 408 000 kronor, en högst väsentligt skillnad om jag avser att spara slantarna oavsett. Jag åker så klart på en beskattning vid uttaget av tjänstepensionen men det går ju att parera rätt väl med längden på uttaget. Att det blir mer pengar över är ganska klart om inte vi får en fullkomlig implodering av börsvärlden.

Vi får väl se var det landar men jag tror att jag kommer att påbörja en löneväxling. Fördelen är ju att man kan avbryta när man så önskar, det finns inga inlåsningstvång. Däremot kan jag inte lyfta pengar förrän vid 55 års ålder men det är blott 3,5 år dit så det är inte heller ett större problem.

Att gå ned i tid är en annan femma, samtidigt så känner jag ganska många som arbetar 90, 80 eller 75 procent. En dag varannan vecka motsvarar 90 procent medan en dag varje vecka innebär 80 procent som tjänst. Och rent krasst så är det kostsamt att gå ned i tid men visst kan det vara värt det. Det är ju fullt möjligt för mig att resonera som så att jag faktiskt ökat min lön de senaste 4 åren med drygt 20 procent så hade jag varit kvar på det gamla kneget så hade det varit jämnt skägg.

Jag kan se många saker som en extra ledig dag kunde innehålla. Jag har funderat på att engagera mig i Min Stora Dag eller kanske någon annan hjälporganisation. Det tror jag hade varit värdefullt och ge en stor personlig behållning.

Inget är roligt när man gör det för mycket. Inte jobbet men heller inte en hobby. Jag tror att även jobbet kan bli lite roligare om man bara inte gör det lika mycket. Eller är det en illusion?

Hur resonerar du? Arbetar du heltid? Varför? Eller varför inte?

Kommentarer

Populära inlägg