Ekonomi är inte pengar

Första semesterdagen och jag gör några enkla överslag i kassaboken. Det ser bra ut - inkomsterna överstiger vida utgifterna. Familjen Penning tjänar ganska bra med pengar, vi är nöjda med insats mot utfall. Ja, om vi nu inte räknar med svenskt absurt skattetryck.

Jag har insett att en god privatekonomi egentligen inte handlar om pengar utan om kontroll. Det finns många exempel i både vänkrets och släkt där det tjänas betydligt mer pengar men där också utgiftskontot är mer än absurt stort. Det finns också några få exempel på motsatsen där utgifter nogsamt är kontrollerade. Och vilka har då marginaler, tror ni?

Läser i dagens blad om den gamle tennisstjärnan Boris Becker som efter sin framgångsrika karriär förfogade över minst 1,6 miljarder svenska kronor. 1997 avslutade han sin aktiva karriär, samma år som jag skrev mitt första blogginlägg. Det var vid denna tid vi kämpade med att nå tio procent i sparande av våra inkomster medan de egentligen knappt nådde fem. Guldhönan fick vid denna tid femtonhundra kronor per månad och uppgick till knappt femtiotusen kronor.

Jag skrev följande vid tillfället:

Till skillnad från en del av de yngre ekonomibloggande förmågorna har jag nått den åldern att jag insett min dödlighet, så någon målsättning á 5 miljoner vid sextiofem blir det inte. I så fall hellre en enda miljon vid femtiofem. Det är nu jag lever mitt liv, kanske även senare.

Boris Becker är årsbarn med mig men numera fattigare än vad jag någonsin varit. Trots sin en gång enorma förmögenhet är han idag satt i personlig konkurs. Med skulder på en halv miljard kronor säljer han idag sina pokaler, klockor och matchkläder på auktion. 82 av hans ägodelar drog in åtta miljoner kronor, något som täcker en dryg procent av skulderna.

Vad gick fel? Det räcker att göra kopplingen till Lyxfällan för hög som låg gör samma misstag. Pengar på fel saker, dyra skilsmässor och en extravagant livstil dränerar även den största skattkista.

Ett hippiekollektiv har flyttat in i hans en gång vackra villa på Mallorca då Boris har stora skulder till en byggfirma och inte själv har tillträde dit.

Även om man har mycket pengar blir det svårt att, så som familjen Becker, att hyra sin bostad i Wimbledon för 235 000 kronor per månad för att visa sin ståndsmässighet med 700 kvadratmeter  och åtta sovrum, fem vardagsrum, fyra badrum och en privat biograf. Och där är han nu - utan medel överhuvudtaget och fattigare än de flesta.

Det här handlar inte om att peka finger eller vara skadeglad. Nej, det handlar om vikten av kontroll. Eller att någon som är lämpad för det hjälper till. Boris måste haft usla eller inga rådgivare eller så har han varit bra på tennis men inte med pengar. Och vem är det i sitt DNA? Vi behöver alla lära oss. Jag har lärt mig sakta och trögt och med en del missar längs vägen.

Den enklaste av enkla verktyg man kan ha är att varje månad tillse att det finns pengar över efter att räkningarna är betalda. Det spelar ingen roll om man tjänar tjugotusen kronor eller en miljon per månad. Alla är vi lika inför skattmasen.