Hoppar

Att arbeta är en syssla förenad med försörjning och att vara duglig är en förutsättning för att få ett jobb. Jag är den borne anställde eftersom jag är bra på det jag gör men aldrig kan brinna för det. Min identitet är inte mitt jobb, så att säga.

Däremot är jag synnerligen analytisk med mitt arbete och min försörjning. Att med jämna mellanrum se över sin aktie- och fondportfölj, det gör ju många. Men att titta på sitt arbetsliv och göra en rundsmörjning är kanske mindre vanligt? Att ställa sig frågor som:

• Är mina arbetsuppgifter utvecklande och givande?
• Är mina arbetsmiljö god?
• Är min löneutveckling i proportion till min insats?
• Är belastningen väl avvägd så att mitt liv fungerar och kan vara rikt?
• Frågor som restid, kollegor och chefer? Är det behagligt?
• Förmånerna goda?

Men också frågor som:

• Är lönsamheten god så jag får behålla arbetet?
• Är utvecklingen av verksamheten/produkterna där?
• Är mina egna mål förenliga med företagets?

Alla vi som arbetar pratar ibland om karriär. Definitionen av just karriär skiljer sig dock åt; för vissa är den högre lön och position medan andra ser arbetsuppgifterna som viktigast. En tredje variant är att se karriär som självförverkligandet som kan innehålla mindre arbetstid och drägligare förutsättningar. Att byta jobb är en del av denna karriär även om vissa få kan göra detta i samma företag.

Under slutet av 40-talet och början av 50-talet beskrevs arbetarnas överrörlighet, tendensen att byta jobb alldeles för ofta, som ett stort problem på arbetsmarknaden. De många arbetsbytena, tänkte man sig, ledde till att arbetare inte lärde sig något yrke ordentligt – för att inte tala om att de drev upp lönerna. Det var vid denna tid termen hopp-Jerka lanserades som beteckning på den alltför rörlige arbetaren. I ett antal statliga kampanjer, som även arbetsmarknadens parter ställde sig bakom, utmålades hopp-Jerka (i skepnad av en gräshoppsliknande figur) som ett avskräckande exempel. Kampanjerna hade en starkt moraliserande underton - hopp-Jerka-figuren förknippades med såväl lösdriveri och lättsinne som psykisk instabilitet.

Begreppet hopp-Jerka kom med dessa negativa associationer att bli en del av det allmänna medvetandet under lång tid framöver, ja till och med idag. Men att vara en hopp-Jerka gagnar dig och arbetsmarknaden har det visat sig.

För trots kampanjen med hopp-Jerka fortsatte arbetarna att byta jobb. Och rörlighet visade sig vara bra och vitaliserande för arbetsmarknaden.

Däremot kanske du inte hört talas om skrå-Åke och stann-Anders - de två som helst fortsatta i samma gebit och den som aldrig bytte jobb. Hopp-Jerka, om arbetaren som bara såg till sina egna intressen och hoppade från jobb till jobb i goda tider, för att få högre lön. Han var motpolen till Stann-Anders som föredömligt stannade kvar på sin post med samma usla lön.

Tiden är, eller ska vara, över att vi som söker jobb alltid ska bevisa oss utan motprestation av arbetsgivaren. Den så kallade baklängesintervjun, eller det mer internationella Informational interviews, är det som gör just tvärtom. jag som potentiell anställd söker information om arbetsgivaren.

Du intervjuar redan anställda med frågor kring vad de gör på jobbet en vanlig vecka istället för att läsa en befattningsbeskrivning och du frågar vad man ska vara bra på för att lyckas, inte vilken utbildning som behövs. Du frågar hur man ska vara för att trivas och inte för hur man ska överleva. Och till sist frågar du de anställda vad de skulle fråga om de var du.

Du bör till och med göra detta innan du ens börjar en utbildning - hur kan man egentligen plugga i fem år utan att ha träffat folket som gör det jobbet?