Annorlunda rika

Författaren F. Scott Fitzgerald, som bland andra verk, skrivit boken The Great Gatsby, inledde en av sina historier med de numera klassiska raderna:

Låt mig berätta om de mycket rika. De är annorlunda än du och jag..

Let me tell you about the very rich. They are different from you and me. They possess and enjoy early, and it does something to them, makes them soft where we are hard, and cynical where we are trustful, in a way that, unless you were born rich, it is very difficult to understand. 

They think, deep in their hearts, that they are better than we are because we had to discover the compensations and refuges of life for ourselves. Even when they enter deep into our world or sink below us, they still think that they are better than we are. 

They are different.

Vid ett senare tillfälle så replikerade hans vän Ernest Hemingway med en retsam kommentar:

Ja, det är de. De har mera pengar.

Yes. They've got more money.

Och det är ju så det är. Rika människor är inte annorlunda än andra människor. Även den rikaste människan i världen vet att pengar bara marginellt förändrar livet. Pengar löser inte de problem, som människor utan pengar, tror att de löser. Faktum är att inga materiella ägodelar gör det. Och hur kan det komma sig? Jo, eftersom inga yttre omständigheter kan lösa inre problem.

Vi glömmer hela tiden bort detta och det skapar så mycket förvirring och menlösheter.

Hemingway skrev senare att Fitzgerald trodde att 'rika människor var en speciell och glamorös grupp och när han sedan insåg att så inte var fallet blev han helt förstörd'.

Pengar är pengar. Människor är människor.