Jag lyssnade på
Plånboken häromdagen som ofta är ett intressant radioprogram. Denna gång blev jag dock en aning låg när programledaren kom fram till lyssnarfrågorna med den inlånade experten på pensionsfrågor.
Ett par i femtioårsåldern som kommit till insikt om att beloppen i deras oranga kuvert pekade på en halverad inkomst undrade om de borde sluta amortera femtusen kronor per månad på sin bostad som var belånad till mindre än halva marknadsvärdet och istället spara dessa i lämpliga indexfonder.
Ja, precis! Så tänkte jag. Det är en klok åtgärd. Sluta amortera bums och spara istället sextio loppor om året så kan ni kanske till och med sluta att arbeta lite tidigare. Jag häpnade men så blev inte expertens omedelbara reaktion.
Nej, ni tänker fel kring att gå i pension vid 65. Tänk istället minst 67 så ska ni se att det inte blir så dålig pension ändå. Varje år räknas!
Jo tack, visst räknas varje år men inte på det viset. Jag har ingen aning hur länge min hälsa hänger med och jag tänker inte jobba en enda dag mer än nödvändigt. Min egen käre far har sagt att de bästa åren har varit de som var efter arbetslivet och han avvecklade sig vid knappa sextio års ålder.
Dessutom är min solidaritet skral med statsbidrag från allt från obskyra studiecirklar till konstprojekt utan betraktare. Jag vägrar att förlika mig med att mina arbetstimmars skatteintäkter inte hedras och används väl - något som inte är fallet. Och är det så att detta slöseri får fortgå även framgent så lär skattemoralen urholkas alltmer. Det är häftigt att betala skatt - när det går till ett cancersjukt barns vård. Inte lika häftigt när pengarna rinner ut i ett bidragsdike till arbetsskygga element.
Pension är så mycket mera än något som kan kallas
efter arbetslivet. Du behöver ju inte jobba alls om du kan försörja dig själv. Den viktiga distinktionen är här
själv - att vandra på bidrag eller underhåll när man borde kunna försörja sig själv är inte rätt. Här silas det myggor - Försäkringskassan jagar verkligt sjuka människor medan andra med latmasken i ryggraden översköljs med slantar.
Melbourne Mercer Global Pension Index är en spännande rapport kring pensioner världen över. I denna räknas ett index frm som baseras på tillräcklighet, uthållighet samt integritet. Bäst i världen detta år visar sig vara Nederländerna och Danmark och får betyg A. På tredje plats har vi Australien med B+. Därefter följer ett tiotal länder med betyg B där också Sverige finns med. Uppenbarligen är inte världsbäst på skattetryck detsamma som bäst i grenen pensioner.
Nej, vi får fixa det själva.
Kommentarer
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.