Samla på sig

Att investera ska vara tråkigt, sägs det. Som att sitta och se på färg som torkar. Och är syftet att garanterat tjäna pengar med minimal insats så är det självfallet modellen. Att det finns ett moment likt en hobby att investera eller att till och med enbart ägna sig åt trading är inget konstigt. För egen del finns det så mycket annat i mitt liv som berikar mer. Därav är jag mycket mer passiv i mitt investerande än förr. Ett av benen i det är en fondrobot.

Jag använder en enda fondrobot och det är Lysa. Jag har ett antal olika konton med varierad riskprofil och det månatliga sparandet fördelar jag där lite godtyckligt. Kortaste horisonten är 5 år och den längsta bortom 10 år.

Jag ser flera fördelar. Avgiften är avhängig av belopp jag investerar och fördelningen mellan ränte- och fondpapper, för mig ligger den på runt 0,38% årligen. Jag får tillgång till fonder som är svåra att nå på andra sätt och till ett bättre, nedförhandlat pris. Jag får också tid och ro till mitt liv som inte handlar om investeringar.

Jag och fru Penning sparar inte till barnen. Däremot sparar vi till barnen. Vad innebär denna motsägelse? Jo, att vi öronmärker pengar till våra barn som dock kanske aldrig betalas ut. Allt beror på omständigheter. Det finns inga slantar som bara faller ut vid 18-års ålder. Det är ett slags skyddsnät som våra lindansande barn inte känner till och du kan inte lära dig gå på lina utan lite fjärilar i magen. Och det är tydligt redan nu, båda barnen har egna uttalade incitament att tjäna pengar och gör det också. Det är så du lär dina telningar att vara sin egen lyckas smed.

Till stor del sparas dessa pengar via Lysa. Enligt Novus sparar svenska föräldrar i genomsnitt 613 kronor till sitt barn. Har man fler än ett sjunker beloppet successivt. De, som vi, med två barn sparar i genomsnitt 575 kronor. Vi sparar alltså noll kronor, rent statistiskt. Däremot öronmärker vi tvåtusen kronor per barn och månad. Exakt vad dessa pengar kan komma att användas till är osäkert men sannolikt något kring bostad.

Att spara till sig själv, det är viktigt. Eller rättare sagt - varför man sparar behöver man reda ut. Pengar för oförutsedda utgifter brukar lyftas fram som allra viktigast. Men det finns så mycket mera att spara till så familjen Penning gör aldrig denna mentala disktinktion mellan den ena eller den andra kronan - alla pengar är lika mycket värda. Det finns enbart risknivåer för pengarna men inga bil-, semester- eller buffertkonton.

Hur mycket ska man spara? Ingen aning. En uppdiktad tumregel är tio procent av dina inkomster att spara långsiktigt. Gör du som åtta procent av alla svenska hushåll sparar du inget alls. Eller så gör du som 28 procent av hushållen och sparar ihop minst en nettoårslön. Var man placerar slantarna är ockå viktigt, man vill ju gärna ha lite avkastning. Skulder är också också inkomster om man amorterat bort dem och får räntalättnader.

Ju mer pengar du sparar desto mer kan du spara. Köp billigare livsmedel, stäng av prenumerationer och köp funktion före status. Sänk värmen och duscha kort. Låna prylar, ha lunchlåda, jaga rabatter och kör en köpfri månad. Inget utekaffe och semester i Sverige. Sälj allt. Ja, några tips i all välmening.

Trevlig helg!