Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Smått


Jag är på hugget. Pengar är intressant. Väntar otåligt på månadens lönespecifikation. Pengar in är pengar för skapande av mer pengar. Pengar leder till frihet. Vi börjar komma på rätt köl igen efter julmånaden och sparandet kan ta rejäl fart igen.

Frugan har bytt jobb och får mer lön samtidigt som hennes pendlande gått ned kraftigt. Att ta sig till jobbet är för många en dryg kostnad och våra politiker ser också gärna till att straffa sina skattebetalare genom att göra det svårare och dyrare att bidra till samhället - men det är en annan historia. Själv jobbar jag nittio procent som är ljuvligt. Däremot har jag en fling på ett annat som inom statlig sektor som kanske kan komma på tapeten och då blir det etthundra procent igen. Vi får se huruvida det blir reellt eller inte. Det jobbet är mer inriktat på kvalitet än kvantitet vilket passar mig bättre. Och kanske jag kan dra upp lönen ett par pinnhål till. Snart är jag i den åldern då jag blir allt mindre av intresse, tyvärr, så det gäller att smida medan järnet är varmt. Dessutom är det nya jobbet mindre utsatt i en lågkonjunktur.

Just idag är en av mina lediga dagar. Och den är så skön. Jag tvättar, städar, fixar och gör lite av varje. De flesta sysslor är behagliga när de inte behöver stressas fram. Jag skulle kunna ha det så alltid och kunna resa, exempelvis, när alla andra inte gör det. Jag tror att det kallas pension för de flesta men vem vill vänta tills man är gammal? Grå är jag redan.

Det är roligt att se att de Penningska investeringar fortsatt levererar varje månad trots att jag dragit ned risknivån en del. Varför gör inte fler så, tänker jag ibland. Det är trots allt magiskt när pengar bara växer utan att jag lyfter ett finger. Pengarna rullar in, det går bra nu - så som frugan nynnar ibland. Men när vänder det nedåt? Vem vet.

Men oavsett vad som kommer in i kassakistan så är den utan värde om inte kostnaderna nagelfars. Jag har just en ny, fin hyrbil då min egen droska är på reparation och det skaver. Tänk att få köra så fint och med alla finesser och grejor. Dessutom är den blank och inte som min egen som det växer mossa på! Tittar jag i prislista så kostar dock denna bil en kvarts miljon kronor. Och så tänker jag att nej, nej, inte då! Det skulle med lån kanske bli tretusenlappar i månaden under eoner av tid. Så min gamla snuskdroska får ta mig fram fortsatt och kosta mig desto mindre.

Min kalkyl på utgiftsberäkningar ger på handen att vi hittills lyckats sänka våra kostnader med 32 % sedan början av november. Det motsvarar lite mer än en tusenlapp per dag! Vi har en bit kvar innan vi är nöjda men det rullar på i rätt riktning. Vad en dag kostar är en bra indikator på vilka pengar man behöver i en framtida oavlönad tillvaro. Nu kommer ett månadsskifte så då blir det en puckel uppåt men det längre trenden bibehålls. Målet är vi ska ha 50 procent av lönerna orörda efter alla kostnader.

Nej, nu dags för en skogspromenad! En onsdag medan andra knegar på kontoret!

Kommentarer

Populära inlägg