Skitsnack

Jag insåg precis att vara artig är vanligen detsamma som att ljuga. Sökte lite på nätet kring hur man avböjde en inbjudan till en fest utan att vara oartig. Och alla råd på det innebar att man ljög. Att man var upptagen, att man var uppbokad med annat och var sjuk, eller liknande. Inte ett enda frankt och rakt förslag på hur man kunde avböja artigt utan att ursäkta sig med vita, små lögner.

Jag ville ju ha formuleringsförslag på hur jag kunde avböja ärligt att jag inte vill gå. Är det inte litet märkligt? Varför ska så mycket innehålla ljugeri? Och varför är alla så rädda för att andra ska ta illa upp? Det är väl i högsta grad rimligt att anta att de flesta människor med medelbegåvning lätt kan genomskåda lögnen och i sin tur spela med i det här fula, dryga spelet?

Det är så lätt att inte tala sanning. Men jag har sedan länge satt en heder i att vara ärligt. Det betyder inte att jag vitt och brett berättar för var och en vad jag tycker om dem, deras åsikter eller vad det nu må vara. Nej, sanning är inte nödvändigtvis något som behöver stötas och blötas. Däremot ska sanning inte bytas mot lögn på grund av rädsla, att behaga eller att passa in i ett sammanhang. Dessutom är jag alldeles för lat för att orka hålla reda på vad jag sagt eller inte. Om jag håller mig till sanningen så är det lätt att vara konsekvent.

Det gamla stoiska resonemanget kring vad som ska vara uttalat eller inte är min absoluta favorit. Om det nu var Socrates som myntade det eller inte må vara osagt men det kallas också de tre kraven innan du talar (The three gates of speech). Det lyder fritt översatt:

Innan du talar så låt dina ord testas mot dessa tre krav: Är det sant? Är det nödvändigt? Är det vänligt?

Visst är det så våra dyrbara ord bör hanteras? Först och främst så håller vi oss till sanningar och slutar att ljuga eller att dra pennor. När det är konstaterat så följer test mot kravet om det är nödvändigt att berätta. Det här är oerhört viktigt att beakta för en sanning som bara sårar, sår split eller skapar dålig stämning. Vad är då en sanning värd? Däremot om det finns motiv nog att berätta så kan det möjligen få komma i dager men inte förrän det tredje kravet kan nås: är det vänligt? I denna tredje regel gömmer sig flera lager - en sak är vänlighet men också så som goda intentioner. Man är inte ute efter att skada någon utan att göra något bra.

Om man tänker efter endast en sekund eller så - så inser man att mycket av människors tillvaro går åt att prata smörja med alldeles för många ord. Hur många tänker efter vad de egentligen säger, vad de vill förmedla och syftet med pratet? Ord i mängd känns som föroreningar utan någon mening alls - äkta skitsnack som bara skapas utan anledning. Jo, förresten - det finns anledningar, helt meningslösa sådana: som att behaga, vilja stå i fokus, få beröm, uppskattning och beundran, dessa menlösa orsaker som gör oss mindre än vad vi egentligen är.

Att börja värdesätta sina ord är en bra början. Att tänka efter lite grann innan du börjar prata är en fortsättning. Jag är övertygad om att en större självrespekt bor i sanna ord. Nödvändiga ord. Och vänliga ord.