Bytt kommer aldrig igen

Intressant att jag hade turen med timing. Ganska nyligen bytte jag jobb igen. Ett medvetet val och det har över tid genererat ett rejält lönelyft att byta arbetsplats några gånger de senaste fem åren. Under dessa år har sex lönerevisioner passerat och hade jag stannat på arbetsplats ett skulle jag uppskattat löneförändringen till ungefär två procent per år.

Under dessa fem år har jag bytt arbetsplats hela fyra gånger. Varje tillfälle har genererat en löneförhöjning och enligt överslag har jag arton procent högre lön idag än om jag stannat kvar. Att byta ett flertal gånger var inget jag planerade utan jag tror att jag hoppade i galen tunna åtminstone vid två tillfällen. Nu har jag bytt färdigt och här där jag är är slutdestinationen i arbetslivet - nu arbetar jag statligt. Och det är jag nöjd med, inte minst nu.

Virusoro och recessionen som är här nu, högst påtaglig, innebär att alla de tidigare arbetsplatserna och i synnerhet den senast, som är väldigt liten, riskerar att påverkas. Och är det något jag inte vill är att bli arbetslös vid 53 års ålder i en lågkonjunktur. Små bolag med ganska smala nischer är tuff business i dåliga tider. Jag var arbetslös i arton månader efter IT-kraschen och det var mentalt mycket jobbigt på grund av oro och sysslolöshet.

Så jag klev av en liten segelbåt och äntrade ett containerfartyg - och detta stora skepp är osänkbart, vill jag lova. Beskattningsrätten innebär också att detta stora skepp kan fortsätta att flytta över skaffning från segelbåten oavsett hur lågt den ligger i vattnet - tills den sjunker. Cyniskt, javisst, men så fungerar sjöröveri och den starkaste överlever.

Det lustiga är att statliga verk inte är attraktiva bland yngre och att man kämpar med sin rekrytering. Därför har man höjt lönerna som innebär att jag nu tjänar mer än någonsin. Risken för övertalighet är låg och omställningsmöjligheterna är grandiosa - idag maskinist imorgon styrman men man stannar på fartyget. Det finns också gott om gråhåriga medarbetare som kan tänka sig att pensionera sig och därmed bereda plats. I privat verksamhet gör man lite mer som man vill.

Utan att vara pessimist men realistisk kommer även denna recession att skörda sina offer. Bolag kommer att konka, andra kommer att varsla och säga upp personal. Och är du tjugofem år eller upptill de fyrtio är det ingen ko på isen. Att bli arbetslös är ingen katastrof i Sverige om du har A-kassa och med den unga ålderns rätt kommer du att få ett jobb igen. Värre är det dock med oss över de femtio, vi står inte först i kön utan sist, då vi är för dyra, kort och gott.

Så nu sitter jag säkert, jobbar in en god lön varje månad och fortsätter att mata Guldhönan som nu är lite ruggig och luggsliten. För väl är att jag sänkt risken under 2019 och jag räknade för skojs skull på det. En kvarts miljon kronor hade nedgången legat på med tidigare risk men är hittills begränsad till drygt sextiotusen kronor. Börserna är ju helt galna så jag gör inget alls mer i riskbegränsningar. Allt är fullständigt reaktivt och mitt agerande skulle garanterat vara helt fel.

Det är möjligt att min arbetsplats också stängs ned vilket i så fall innebär att jag får jobba hemifrån. Inte riktigt jättekul men det sparar bensinpengar och tid, inte minst. Även denna kris drar över.