Process

När det gäller pengar, precis som allt annat här i världen, så förändras vår syn på dem med stigande ålder. Själv minns jag min konsumtionshets i de övre tonåren och åren som ung vuxen. Det mesta handlade om att inbringa pengar som skulle räcka till så mycket - och det gjorde de ju aldrig. Jag har fortfarande ett gammalt excel-ark som bland annat innehåller ett försök till att spara ihop till en personbil. Det fanns inget sparande alls, faktiskt, utan det påbörjades först när vårt första barn fötts och en gryende insikt om ansvar skönjades.

Det kan låta absurt men jag räknade också lite grann i huvudet vad ett arv efter mina föräldrar skulle innebära. Till mitt försvar var fokuset på arvet och inte att min mor och far skulle gå ur tiden, det föresvävade mig inte alls. Idag, när de båda passerat de åttio, är jag livrädd för deras hälsa i coronatider och kan inte se mitt liv utan dem - de är ju en del av mig, de som gav mig kärlek och en trygg uppväxt. Hur tänkte jag en gång? Jag har insett att vishet är en livslång pågående process, jag blir klokare efterhand. De allra flesta blir nog det.

Sportbilen jag en gång suktade efter finns inte längre i tankarna. Status rann ut i sanden. Karriärlystnad och yttre attribut gled ut i glömska. Nej, det som finns kvar, tillkommit och stärkts är tankarna kring glädjen i det lilla, stundens njutning, hälsans rikedom och tidens värde. 

Jag är glad för dessa insikter. En dusch efter en kylig morgonvandring över dimmiga fält i en grynings diskreta men tilltagande värme kan förgylla en hel dag. Ett styrketräningspass där kroppen är nöjd, trött och utan värk är värt mer än guld. Ett stilla samtal i lugn och ro med hustrun eller ett barn är mer värt än alla prylar jag kan tänka ut. En god natts sömn där jag vaknar sakta efter en trivsam dröm och jag känner mig utvilad och redo för ännu en dag, en dag som i sig är en belöning i att jag får vara med ett tag till. 

Livet är en process som vi har ansvar för. Det vi kan kalla mognad kommer inte av sig själv. Var och en har ett ansvar för sin egen och den kan utvecklas om vi tillåter det. Erfarenheter är bra men inte tillräckligt - de behöver kombineras med tankekraften kring utvärdering, insikt, anpassning och ny kunskap. Och frågor som vad mitt syfte är, var min glädje bor och vad jag använder min tid till är existensiella. Att aldrig tillåta sig att bara följa den stora massan är fundamental - dina val måste baseras på din egen process.

Någon som tittar utifrån på familjen Penning ser en familj med den lägre medelklassens attribut - en  vanlig villa med lite eftersatt underhåll, två gamla bilar med rost och bucklor, gamla möbler med kattklors patina och kläder från lågpriskedjorna. Vi har inte heller någon förmögenhet under ytan även om vi inte är panka. Däremot finns den så mycket måbra-kapital, mer än vad som någonsin funnits förr. Vår modell är inte din - men hitta den, det är det viktiga. Inte andras,