I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 

Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.

Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det är minst sagt otroligt. Det trodde jag aldrig, att mitt intresse skulle finnas kvar under så lång tid. Men det var nära att det tog ett abrupt slut. Energin var slut, huvudet tomt och jag upplevde att jag inte hade mer att säga. Jag bestämde mig för att göra slut och gå vidare till annat. Slumpens skördar gav vid hand att det inte behövde bli så. Tvånget lyftes från mig och kvar finns bara en slumrande entusiam - även om den ännu är en rar liten planta. Jag ska vårda den ömt.

Kanske någon läser det här. I så fall är du välkommen åter att läsa mera om vad nu min penna väljer att författa. Det kommer en dag något nytt. Precis när som helst.