Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Normala



Jag fortsätter att peta in varje slant jag har i mina investeringar så ofta jag kan. Det kan vara så lite som en tusenlapp per tillfälle. Jag ser framför mig en orolig marknad under sommaren och var och när en faktiskt vändning kan skönjas vet ingen. Den här börskraschen är unik i sin karaktär vilket är spännande - den har faktiskt förändrat våra beteenden i grunden.

Har ni tänkt på att vi inte tänker längre på att inte skaka hand? Den hälsning som för inte så länge sedan ansågs vad alla skulle begagna sig av i vårt land annars tog du inte seden dit du kom? På två månaders tid övergav vi alla handskakningen och ersatte den med vad helst vi kunde - så länge vi inte rörde vid varandra. Och jag funderar på om det återgår till det normala - vad det nu är.

Normen, det normala, det majoriteten gör. Som inte skiljer sig ifrån vad som anses vanligt - ett medelvärde, ett genomsnitt, det ordinära och vanilj-vanliga. Är det så bra? Knappast om du är en investerare. Följer du massan blir du en del av den och kan inte göra de goda affärerna? Vem vill då vara normal? Du ska köpa när blodet flyter på gatorna, eller hur?

Samhället kommer att förändras, det gör det redan fortare än någonsin. Vår distansering från varandra driver på digitaliseringen och distansarbetet. Varför ska vi resa kors och tvärs i jobbet för ett möte? Varför ska firman hyra kontorsutrymme? Det finns de som ser denna utveckling med oro medan andra gör det med framförsikt. Jag har ingen aning om denna distansering gör oss till mindre av människor, vår natur är konstruerad för kollektivet som skydd, omsorg och välbefinnande. Kan vi hantera det här? Ingår det i vår fantastiska förmåga att anpassa oss? Jag inbillar mig det.

Våra barn kanske inte blir lika empatiska i genomsnitt som vi är men det kanske inte heller behövs? De utvecklar andra förmågor med maskinernas hjälp. Och en dag blir det kanske så som Stephen Hawkins siade om - att maskinerna blir en förlängning av oss med det mänskliga väsendet i sina inre, allt medan vi själva dör ut. Vår svaghet - kroppen - har gjort sitt medan vårt intellekt utvecklas exponentiellt i allt snabbare takt. Det är så vi når andra världar och skapar nya?

Vem vet förresten om man gör rätt? Eller det gör man väl egentligen aldrig, helt rätt. Det blir inte perfekt men lite lagom bra när det görs så gott det går. Det är därför jag köper, ofta och regelbundet. Det enda jag vet säkert är att jag köper billigare än för någon månad sedan. Jag göder min guldhöna som nu börjar bli fetlagd. Vi lånar inte mer, vi amorterar. Vi konsumerar inte mera, vi investerar. Vi gör som vanligt och lite mera - då våra kostnader har minskat. Det är onormalt.


Kommentarer

Populära inlägg