Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Livslögner

 

Min sommar är här tillsammans med fågelsång, humlesurr och ett hopp kring att livet alltid tar sig vidare. Med femtiofem somrar i ryggen har jag byggt viss livserfarenhet. Inom vissa områden har insikterna kommit sent medan i andra ser jag mig ligga före. Som vad, kanske du då undrar?

Jo, att relationer är viktigare än det mesta. Att problem oftast inte är värda mitt fokus. Att den tid som varit inte är nu liksom att framtiden aldrig kommer att existera. Att min kropp och min själ är ett. Att varje dag är så mycket värd att den inte kan tillåtas att besudlas med oro, ångest eller andra dåliga tankar. Att jag har ansvar för allt jag företar mig och att ingen annan, oavsett, styr mina reaktioner. Och viktigast av allt - jag har insett att de allra flesta av de jag känner inte hittat ovan insikter än och att de heller inte går att lära ut. Visdom kommer inte flygande ur tomma intet utan av erfarenheter som kombineras med insikter och lärande. 

Sena insikter då? Vad kom jag på alldeles för sent? Jo, mitt egenvärde, min självkänsla, min självbild och mitt självförtroende. Sådant knöt jag ihop till att jag inte var speciellt bra som människa. Och jag reagerade därefter och både mitt inre och yttre signalerade detta till omvärlden. Jag blev nervös, orolig och stressad. Behovet av att överbevisa, ironisera och verbalt trycka till andra blev en daglig arbetsuppgift. Mitt liv var begränsat av, på egen hand, välbyggda sanningar och regelverk kring hur jag behövde påverka min omgivning för att må bra. Och allt detta är inget annat än livslögner.

Livslögner är ett gift som du själv producerar i din kropp. Sprunget ur tanken som i sig är inget alls. Den själsliga och kroppsliga reaktionen låter inte vänta på sig. När livslögnen slutligen accepteras av dig har du byggt dig ett fängelse. Men det finns ett klart lysande hopp här - att livslögnen är inget alls utan tankens konstruktion. Du blir vad du tänker om du ger tanken kraft.

Jag lärde mig till slut att förstå men först efter nästen femtio levnadsår. Jag är inte vad jag tänker. Jag är den som tänker, inget annat. Allt, precis allt, som är sprunget ur tanken är hittepå. Glada tankar, ledsna tankar, destruktiva tankar - alla är de noll och intet. Insikten i detta skapar ett levnadslugn. Det går inte att styra tankar men det är egentligen ganska enkelt att låta dom vara, låta dom passera om jag väljer att göra det. Vad du tänker har inget med dig att göra, detta är en sanning även om det ter sig underligt.

Jag blir fortfarande arg, ledsen och glad - precis som förut. Men jag har insikten i vad tanken är. Tanken är en konstruktion ur inget alls som blir en urkraft när jag ger den uppmärksamhet, I denna insikt kan jag då välja om jag ska ge den min energi eller inte. Det är magiskt men samtidigt så enkelt.

Så många människor lever i sina livslögner helt ovetande om sitt eget fängelse. Alla dessa människor som intalar sig att de är så himla många olika saker. Men allt det som kommer efter 'jag är..' hindrar dig, begränsar dig. Det finns bara en sak som är sant med 'jag är'. Och det är att 'jag är den som tänker'. 

Låt inte dina tankar styra ditt liv. Bortom tanken finns du, den riktiga du, den omedvetna livskraften som bara vill dig väl. När tanken bleknar bort kommer det inre lugnet fram och alla dina sinnen förstärks. Du blir inte passiv, tro inte det. Det kommer att dyka upp saker och ting du vill göra eller säga. Och utan tankens makt är du fri från alla livslögner.

Misströsta inte. Det tar oftast lite tid att avslöja väl förankrade livslögner. De vill dra dig tillbaka och hindra dig. De har dock inga fler kort på hand än att försöka övertyga dig. Så syna korten - vad är du, livslögn? Jo, en tanke. Vad är du tanke? Jo, inget alls, en flyktig illusion. Samma frågor till varje livslögn och du har snart 'hittat dig själv'. Mig själv? Ja, vem är det som letar? En paradox. Du kan inte hitta dig själv för du är redan här, och letar efter dig själv, kanske.

När du låter tankarna vara, kan du må dåligt då? Nej, är min insikt. Men du kan må väldigt, väldigt bra.

Kommentarer

Populära inlägg