Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Till påska

 


Jag fann att min penna saknade inspiration ett bra tag tillbaka. Nu petar jag fram en ny text, mest för min egen skull, i en långhelg som varit ljuv i solsken och vårförhoppningar. Även om jobbet pockar på imorgon och dessutom är i en intensiv fas vill jag gärna tro att det fortsatt blir bra dagar. Så vad kastar jag fram för innehåll? Tja, inte mycket mer än min egen uppföljning i privatekonomin. 

Jag och frugan arbetar fortsatt heltid, vi är inne på våra femtiosjätte år och allt som kallas karriär är lagt på hyllan. Vi bor och vi lever ganska enkla liv utan stora utsvävningar och med en alltmer begränsad försörjningsbörda då barnen flyger ut, ett efter ett. Att vara nöjda i det lilla, i vardagen och utan saknaden av konsumtionshets är mer planen att inte hamna i ekonomisk onåd än att äga och administrera ting. Vi vill ha det bekvämt, absolut, då tiden är vår mest väsentliga tillgång, den där tiden som vi inget vet om hur länge den räcker till. 

Vi sparar och amorterar sammantaget 25 procent av våra inkomster, där har vi satt en väl fungerande gräns. Det sparas i Lysa, vissa väl utvalda fonder och i investmentbolag. I backspegeln blev 2022 ett förlorat år avkastningsmässigt med reellt minus på en halv miljon kronor med fastigheten inräknad. När jag zoomar ut planen, som löper från 2011 till 2029, kan jag rycka på axlarna - 1 324 procent upp är prima vara. 

2023, som passerat med ett kvartal, har inte direkt rosat kassakistan så här långt, men med tanke på hur eländig vår värld är dessa dagar ter det sig som bagateller. Vi har mat på bordet, behöver inte gå från hus och hem, är förhållandevis friska och har barn som är detsamma och dessutom kloka och fina människor. Vad kan man väl önska sig mer?

Att göra ett nedslag i en månad, jag väljer väl april, är alltid intressant. Det finns lite olika månadsmål. Ett är att avkastningen måste nå 0,4 procent per månad över tid, något jag förhållandevis ofta når. Just nu skriver jag dock av förluster som jag realiserar i sämre investeringar, så som SBP Nordic och Trine. Även bolånen ska krympa månatligen med 0,3 procent. Det finns också ett kapitalmål som i nuläget prognostiseras till december 2026, ett mål som jag gärna vill slå, och ett kvotmål mellan skuld och kapital, fastigheten undantagen, som nu ligger på 2028 och april månad, som ska vara 100% eller om man så vill - break even.

I förgänglighetens tidevarv - alla mål är just bara mål. Ta hand om er.


Kommentarer

Populära inlägg