Det var i april 2023 som det sista inlägget skrevs. Sedan blev det tyst. Nu, när jag skriver detta, har det gått långt över två år. Tiden har en förmåga att bara springa iväg, oavsett om man vill det eller inte. Livet händer, och ibland händer det så mycket att orden tar slut. Energin sinar. Man hamnar i ett slags kaos där allt bara handlar om att hålla huvudet ovanför ytan.
Så varför skriver jag nu? Inte för att jag plötsligt har alla svar, eller för att livet har blivit enklare. Snarare tvärtom. Jag skriver för att jag måste. För min egen skull. Att teckna ned mina tankar har alltid varit ett sätt för mig att bringa lite ordning i röran. Att se orden på skärmen, svarta mot vitt, är som att ta ett steg tillbaka och betrakta kaoset utifrån. Det blir lite mer hanterbart då.
Jag har på olika sätt försökt hitta verktyg för att stilla sinnet. Landat i gamla visdomar, som stoicismen, som lär oss att skilja på vad vi kan och inte kan påverka. Och på senare tid, de tre principerna – tanke, medvetande och livskraft – som en påminnelse om att mina känslor kommer från mina tankar, inte från omständigheterna i sig. Det är ingen magisk lösning, men det är ett ankare i stormen.
Och en storm har det varit. Den mentala tröttheten efter att ha förlorat pappa, och samtidigt långsamt förlora mamma till demensens dimma, är massiv. Den äter upp orken inifrån. Man inser hur lite energi man har över till annat. Hur mycket av det som sker i livet, det som andra stressar upp sig över, i grund och botten är bagateller. En repa på bilen, en missad deadline, ett gräl om disken. Det betyder så lite i det stora hela.
Så här är jag nu. Tillbaka vid tangentbordet. Jag vet inte hur ofta det kommer att bli, eller ens vad nästa inlägg kommer att handla om. Men jag är här.
Och till dig som läser detta – oavsett om du följt med sedan starten eller precis hittat hit – så vill jag bara önska dig något. Att denna lilla stunds läsning kanske kan bringa dig en uns av glädje. Eller ett välbehövligt avbrott i din egen vardag. Kanske till och med ett gnutta lycka? Eller, om det är vad du behöver, en tår eller två.
Allt är välkommet. Livet är ju allt det där, på en och samma gång.
Kommentarer
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.