Övrigt elände

Min farfar var en man av få ord och många principer. En av dessa principer var att varje utgift, oavsett hur obetydlig, skulle dokumenteras. Han hade en liten, sliten anteckningsbok med ett mjukt, nästan genomskinligt omslag. Varje söndagskväll satte han sig vid köksbordet med boken, en stumpig blyertspenna och en bister min. Där, i prydliga kolumner, förde han in veckans finansiella eskapader. Bröd, Mjölk, En bit korv.

Min favoritkategori var den han kallade Övrigt elände. Där hamnade allt från en trasig cykelslang till den där gången han köpte en lott och inte vann. Det var hans sätt att bokföra livets små besvikelser.

Den där lilla boken är en avlägsen släkting till de kalkylark jag ibland får äran att kika på. Som det jag nyss betraktade, med siffror för juni och juli. Och skillnaden är slående. Farfars bok var en historielektion. Ett modernt kalkylark är en domstol.

Där, i de digitala raderna och kolumnerna, finns ingen plats för Övrigt elände. Allt är specificerat med kirurgisk precision. Man ser omedelbart motorn i en privatekonomi: inkomsterna som en stadig flod in. Sedan fördelningscentralen.

Först de fasta kostnaderna – de obevekliga, nästan förutsägbara utgifterna som utgör fundamentet i ett vuxenliv. Bolånet, den där tunga men nödvändiga entrébiljetten till bostadsmarknaden. Elen, försäkringarna, medlemsavgifterna. Det är ekonomins skelett; det som allt annat hänger på.

Sedan kommer pulsen. De rörliga kostnaderna. Och det är här livet självt framträder. Man behöver inga dagboksanteckningar för att se skillnaden på juni och juli i ett sådant här ark. Man ser hur en semestermånad omedelbart skriver om spelplanen. Kolumnen för Nöjen sväller som en perfekt tajmad sufflé och berättar en tyst historia om grillkvällar, glass och kanske en resa. Samtidigt ser man hur Mat-posten håller sig förvånansvärt stabil, ett bevis på den underliggande disciplin som krävs för att inte låta hela bygget spåra ur bara för att solen skiner.

Och så skulderna, prydligt uppradade i en egen flik. Inte som ett skamligt misslyckande, utan som en strategisk karta. Där ligger det stora bolånet, och bredvid det, det tacksamt låg-ränte-kvittot på en investering i sig själv i form av ett CSN-lån. Det är inte bara skulder; det är berättelsen om tagna beslut och framtida åtaganden.

Farfars bok gav honom en känsla av kontroll över det som varit. Våra kalkylark ger oss ångesten och makten över det som komma skall. De visar med brutal tydlighet att varje krona som spenderas på Nöjen är en krona som inte amorterar på ett lån eller växer i en fond. De tvingar oss att konfrontera våra val.

Jag är inte säker på vilket som är att föredra – min farfars relativa okunskap eller vår totala, ibland plågsamma, medvetenhet. Men jag vet vilket system som bygger ett verkligt, hållbart välstånd. Och det har ingenting med Övrigt elände att göra.