Sluta känna och börja allokera

Tanken är förförisk. Nästan utopisk. 

Tänk om allt, från det mest själsdödande excelarket och den gråaste måndagsmorgonen till den där efterlängtade semestern, kunde hanteras på samma sätt. Med samma grundkänsla av lugn förnöjsamhet. Tänk om man kunde eliminera det där gnagande motståndet mot plikterna och bara flyta genom dagen i ett tillstånd av välbehag.

Det är en vacker tanke. Och det är en av de sämsta investeringskalkylerna du kan göra för ditt eget liv. Oj, det sved kanske?

Problemet ligger i en fundamental missuppfattning av avkastning. Vi luras att tro att alla aktiviteter i våra liv ska ge samma typ av utdelning: det ska vara roligt. Det är som att kräva att en stabil, tråkig statsobligation ska ge samma explosiva adrenalinkick som en lyckad trade i en högriskstartup. Det är dömt att misslyckas.

Låt oss se på saken som en portföljförvaltare. Ditt liv är portföljen. Din tid och din mentala energi är ditt kapital. Varje aktivitet, så som jobb, städning, träning, slösurfande, hobby, är en tillgång.

• Högrisk/Hög belöning: En fantastisk middag med vänner, en resa. Dessa ger omedelbar, högavkastande utdelning i form av roligt. Men du kan inte bygga hela portföljen på dem. Det är ohållbart.
• Stabila kassaflöden: Det där excelarket, mötet som kunde varit ett mail, tvättberget. Utdelningen här är inte roligt. Utdelningen är ordning, lön, trygghet, ett fungerande hem. Att kräva att tvättberget ska vara roligt är att feltolka tillgångens hela syfte.
• Underhållskostnader: Rensa avloppet, betala räkningar. Dessa ger ingen positiv utdelning alls. Deras funktion är att förhindra systemkollaps. Avkastningen är frånvaron av katastrof.

Fällan som den moderna må-bra-industrin gillrar är att vi ska försöka omprogrammera oss själva till att känna att avloppsrensning är förnöjsamt. Det är slöseri med mentalt kapital. Det är som att försöka intala sig att en förlustaffär egentligen är en vinst.

Den gemensamma nämnaren är inte känslan. Den gemensamma nämnaren är effektiv allokering av uppmärksamhet.

När du hanterar en plikt är målet inte att lura dig själv att det är kul. Målet är att minimera den mentala friktionen. Motstånd, prokrastinering och klagan är ren kapitalkostnad; du bränner din mentala energi utan att få något för det. Den mest effektiva strategin är att allokera 100% av din uppmärksamhet till uppgiften under en begränsad tid, få den gjord, och sedan omallokera ditt kapital till en annan tillgång. Gör det med precision, utan att döma. Städa för att få rent, inte för att uppnå nirvana.

När du sedan hanterar ett nöje, allokera 100% av din uppmärksamhet även där. Njut av din hobby utan det dåliga samvetet, den där läckande kostnaden, som viskar att du borde göra något annat.

Sluta utvärdera dina plikter på nöjesskalan. Värdera dem på deras unika avkastning. Förnöjsamhet är inte en känsla du jagar. Det är utdelningen du får från ett välskött och ärligt värderat liv. Det är den tysta tillfredsställelsen i att veta att din portfölj är balanserad, att varje tillgång fyller sitt syfte och att du, som förvaltare, har full koll på läget.