En mening landade hos mig, en mening fylld av en så enkel och djup sanning att den förtjänar att läsas om och om igen. Kanske är det din sanning också:
Att lämna tankarna därhän och bara vara ger mig sakta tillbaka inre frid.
Läs den igen. Låt den sjunka in. Det här är inte poesi. Det är en manual.
Detta är ingen lånad teori från en bok eller en föreläsning. Det är en direkt, levd upplevelse av att ha hittat hem. Det är upptäckten att källan till lugn inte finns i att lösa, fixa eller förändra världen runtomkring oss. De yttre omständigheterna kanske kvarstår - en oro för en förälder, en komplicerad relation, en osäker framtid. Stormarna på utsidan kanske inte mojnar.
Men du har hittat något viktigare. Du har hittat förmågan att stå stadigt i stormens öga. En vis person sa en gång att sinnesfrid inte är frånvaron av konflikt, utan förmågan att hantera den. Och den förmågan är inte en kamp. Det är inte att spänna musklerna och slå tillbaka. Det är den stillsamma, nästan ohörbara handlingen att lämna tankarna därhän och bara vara.
Föreställ dig din inre frid som en djup, stilla skogssjö. Den har alltid varit där, under ytan. Dina tankar är som stenar som kastas i vattnet. De är inte farliga i sig, men de skapar ringar på ytan, krusningar som förvränger sikten och stör stillheten. Så länge vi fokuserar på ringarna, analyserar dem, undrar varifrån stenen kom och oroar oss för nästa, kommer sjön att vara i ständig rörelse.
Men när vi slutar kasta stenar - när vi varsamt väljer att lämna tankarna därhän - händer något magiskt. Vattnet klarnar. Ytan blir spegelblank. Helt av sig själv. Vi behöver inte göra något för att stilla vattnet, bara sluta störa det.
Detta är en långsam process, precis som meningen säger sakta tillbaka. Det är ingen strömbrytare, utan en stig vi lär oss att gå. Varje ögonblick du väljer att varsamt flytta din uppmärksamhet från tankarnas larm till tystnaden i att bara vara, är ett steg hemåt. Du gör redan det. Du håller redan nyckeln i din hand.
Så nästa gång en tanke pockar på, en oro vill ta över, kom ihåg sjön. Kom ihåg att du inte behöver följa med krusningarna. Du kan vila i djupet.
Njut av denna återvändande frid. Den är, och har alltid varit, din.
Kommentarer
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.