Det börjar alltid med en enkel fråga. Den här gången var det: vad kostar en bra laptop? Inte en enkel fråga, egentligen. Men man tror att den är det, vilket är det farliga.
Jag satte mig med kaffet och börjat leta. Sökte mig igenom specifikationer, jämförde gigahertz och grafikminne som om jag förstod vad det egentligen innebär i praktiken. RTX 4050 mot RTX 4070. Workstations designade för ingenjörer som av någon outgrundlig anledning råkat hamna på en sida för begagnad elektronik. Kvadratiska maskiner i svart plast med namn som låter som ryska missilsystem. Katana. Victus. Precision.
Det roliga, eller det tragiska beroende på hur man ser på det, var att svaret kom ganska snabbt: det finns ingen perfekt dator under tio tusen kronor. Det finns kompromisser, lagerrensningar och hopp att batteriet håller tre år till. Man betalar inte för vad man får, man betalar för vad man slipper bry sig om.
Fru Penning tittar på mig när jag sitter med datorn och forskar om datorer. Säger ingenting. Det behöver hon inte.
I veckan odlade jag plantor. Eller, jag försökte härda dem. Stockrosor och förgätmigej som stått inomhus sedan frön, nu plötsligt utställda i aprilkylan för att lära sig hur världen faktiskt ser ut. De hängde genast med bladen. Genomskinliga blad, slaka stjälkar. Chockade, helt enkelt.
Jag förstår dem.
Det går inte att ta något som vuxit i skyddad miljö och kasta ut det i det riktiga. Inte direkt. Det kallas härdning, och det tar tid, och man kan inte påskynda det för att det känns ineffektivt. Naturen är notoriskt ointresserad av ens tidplan.
Jag tog in dem igen. Ställde dem vid fönstret. Vattnade lite. Väntade.
Det är vad man gör med saker som är på väg att bli något. Man ger dem ljus och tid och försöker inte skynda på det som inte kan skyndas.
Byalaget söker ledamöter. Det har kommit in i kalendern nu, tre möten under resten av året. Majkvällar och höstkvällar i en bygdegård eller vad det nu är, för att prata om arrangemang och kontakten med kommunen. Jag vet inte om jag kommer. Men jag la in dem ändå, för att ha möjligheten öppen. Det kostar ingenting att låta en dörr stå på glänt.
Ibland undrar jag vad som händer med oss när allting ska optimeras. När man forskar om rätt laptop i stället för att bara köpa en och se hur det går. När man härdar plantor i etapper för att inte förlora dem. När man lägger in byalagsmöten i en kalender som redan är för full.
Jag vet inte om det är klokt eller om det är ett sätt att hålla livet på avstånd.
Kaffet är kallt nu. Det brukar bli det.
Kommentarer
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.