Jag måste tillstå att det här vintermörkret sätter sig på sinnet. Kolsvart på morgonen när väckarklockan ringer och lika svart näg det är dags att gå hem ifrån jobbet.
Inte är det kul att dra upp sömndruckna barn heller och få på dem kläder och iväg till skola och dagis. Duggregn och kastvind när vi kliver ut genom ytterdörren gör inte saken bättre.
När det känns motigt är det skönt att tänka tillbaka på Kreta - värme, sol, paraplydrinkar..
Det var i ropet ett tag att fånga dagen - Carpe diem. Det innevarande ögonblickets magi. Men inte fanken njuter jag direkt av stunden när det inte är njutbart. Det är nog så att vi människors förmåga att se framåt (och bakåt) också är en tillgång - planering, drömmar och tillförsikt behöver åtminstone jag.
Jag har insett att jag tycker om att ha roliga saker planerade framåt i kalendern. Exempelvis semesterresor, biobesök eller liknande. Då kan jag fundera och drömma. Vi har t.ex. bokat skidsemester i Norge vecka tio och nu beställt en broschyr om Jylland för sommarsemester. Sedan så fick vi i present en Londonresa som ska planeras in och en 'upplevelse' av våra grannar. Sådant sätter guldkant på tillvaron.
Jag springer i det berömda ekorrhjulet. Det hjälper ju inte med ekonomisk insikt - resan till ekonomiskt oberoende kräver också sina tribut. De inramade vardagarna är riktiga 'mind killers'. De ser ofta väldigt lika ut och därmed svåra att skilja ut - stiga upp, åka till jobb, jobba, åka hem, fixa mat, någon aktivitet med barnen och sänggående. Men som sagt - resan ur hjulet är påbörjad.
Med ekonomisk insikt kring skillnaden på att vara
Rik eller Fattig så är det intressant att se hur kollegor, vänner, släkt och bekanta gör i sin ekonomi - om de lutar åt den ena eller andra hållet eller är totalt Rika eller Fattiga. Och inte minst om det är medvetna om det. Det kryllar av Fattiga på mitt jobb, minsann, med rejäla skygglappar. Men att berätta för dem är nog ingen idé. Jag tror att det är som att sluta röka eller dricka alkohol - det måste finnas en insikt i att det finns ett problem innan man är mottaglig för en förändring.
Vänner som klagar på att de inte har pengar och inte heller gör någonting alls för att lösa det problemet, det är något jag mer och mer finner vara en belastning. Då är det roligare att tänka som du, att även om jag är kvar i ekorrhjulet så är jag på väg därifrån! Basta!
SvaraRaderaTänk den dagen där en semesterresa inte behöver planeras och sparas för i ett halvår/år... DET livar upp mig när det känns pest och pina. :)
Åh, så härligt det låter.
SvaraRaderaHåller med om att många har skygglappar. Levde tydligen med en som hade det och mina misstankar om vår kronofogdesituation förträngde jag nog ganska länge själv. Vi var inte på semester på 12 år och hade inga planer på det heller. Livet var bara kaos. Nu ser jag fram emot att spara till en resa med barnen. Det roligaste är att de är så ovana (och än inte så gamla att "alla kompisar åker ju"-pratet har kommit) så när jag frågade vart de ville resa om de fick välja VAR de ville ... så sa de ... GÖTEBORG!!! Haha, det tyckte jag var lite gulligt, inte så höga krav, hehe.
Lycka till med resan mot er resa =)
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaSäker ekonomi, vi jobbar på det tillsammans och stöttar varandra, kan det bli annat än succé? :)
SvaraRaderaLife, jag fick en tår i ögat. Göteborg.. sicka godingar, barnen. :)
Jag säger bara Falconetti (hette han inte så, den riktigt rälige typen?)... Snacka om nostalgitripp!
SvaraRaderaEkorrhjulet snurrar för mig med... :-(
Man ska aldrig generalisera, men det känns som en (för) stor andel av befolkningen beter sig som prolerna i George Orwells 1984...
Min hustru (som härstammar från ett fattigt land) förstår t ex inte varför inte fler svenskar universitetsutbildar sig. Kostar ingenting, staten ställer upp med pengar för levnadsomkostnaderna -> sköter man bara skolan ligger vägen öppen...
I hennes hemland ser många utbildning som en väg ut ur fattigdomen, men dörren är av många anledningar stängd...
Har halkat in i "Lyxfällan" på TV3 några gånger. Svårt att förstå dessa stackars människors beteende såvida man inte anlägger "beroendeperspektivet", vilket du ju antyder mot slutet av ditt inlägg.
(Peppar, peppar. Man vet ju aldrig vad livet har i beredskap åt en)
Mvh
Carolus
Den svenska modellen, med en övertro på att allt ordnar sig, att man får hjälp om det går åt skogen och att det går att förtidspensionera sig om man inte kan försörja sig.. ..jag tror att det trubbat av oss medborgare. För mycket tas för givet. Vilket allt mindre blir fallet. På gott och ont är vi på väg mot en tid av större personligt ansvar vad vi gör med vår privatekonomiska situation, det tror jag.
SvaraRadera