Varselljus

Ingen lär förbli opåverkad av världens finanskriser. Lilla exportberoende Sverige är ingen isolerad ö även om vi tack vare goda statsfinanser och egen valuta inte är lika djupt insyltade i eländet. Är man en medelsvensson, så som jag, så har krisen hittills mest tett sig en aning fiktiv, då den utspelar sig i nyheterna och på börsen allena. Sverige tuffar på och har så gjort under hela året. Fortsatt visar svenska företag styrka och goda resultat. Det till och med nyanställs i svensk industri. Det företag jag arbetar på går utmärkt även om det finns järtecken i orderboken som visar tecken på att kortas ned.

För ingen är opåverkad. Självklart följer svenska företag hur det utvecklar sig i Europa och USA. Att företag nu lägger allt fler varsel kan inte anses förvånande. Ett varsel är ju i sig inte en uppsägning utan en varning om att så kan bli fallet. Om du avser att säga upp fler än 101 personer måste ett varsel läggas minst sex månader i förväg enligt svensk arbetsrätt, så det handlar helt enkelt om att gardera sig mot vad som kanske komma skall. Ett varsel kan ju alltid dras tillbaka om vargen inte dyker upp.

Industrins avtalsförhandlingar är klara och landar på 3 procent över 14 månader. Det har varit tuffa förhandlingar och arbetsgivarnas utgångsbud var inte ens 1 procent från början. Det är så klart ett givande och tagande. Det lite märkliga i mina ögon är att om fackföreningarna och arbetsgivarna hade det gemensammas bästa för ögonen så skulle betydligt högre löneökningar kunnat tillåtas - om facken också kunde acceptera att personal gick ned i lön vid svåra tider. Jag vet att vissa mindre företag - utan fackets inblandning - har överenskommit med personalen om sådana saker för att behålla de anställda verksamma och fortsätta producera till en lägre kostnad. Att dra ned i verksamheten och säga upp är inte alltid det bästa. Lite mindre misstänksamhet och lite mer utsträckta händer hade nog gynnat svenska företag och dess anställda, eller vad tror du?

Arbetsmarknaden är fortsatt god för sådana som mig och många med mig verkar vilja röra på sig. Samtidigt så lär inte heller IT-världen stå ensam och stark i en nedgång framöver. Det gäller nog att välja väl när det är dags att byta arbetsgivare. Att hamna i Arbetsförmedlingens klor igen är min värsta mardröm.

Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Konjunktur, Karriär, Finanskris, intressant?