Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak...

Ett inlägg om skuld

Skuld är ett ord som har så många bottnar. Att vara skuldsatt, exempelvis. Att känna skuld, en annan. Skyldig, skuldfylld, skuldkänsla. Ja, oavsett hur vi använder uttrycket och i vilken kontext så får det åtminstone mig att känna olust eller ett visst obehag. Att vara skyldig en ursäkt eller att vara skyldig pengar - i grunden otrevligt men något som går att göra något åt.

Hur bör du förhålla dig till skulder? Det är en intressant frågeställning. Ta exempelvis studieskulder som både jag och fru Penning har. En gång i tiden då vi tog dessa lån minns jag att jag talade om dem som en slags akademikerskatt och inte som lån. Ett sätt att stoppa huvudet i sanden, kanske? Idag betalar vi en rejäl slant varje månad i amortering på dessa lån och enligt en uppskattad kalkyl är mitt lån färdigamorterat när jag fyller 53 år. Fru Pennings lån tuffar dessvärre på tills hon fyller 63. Så som gifta är det vår gemensamma skuld, likväl.

Bolån har många svenskar och ofta är de stora. Familjen Pennings lån på 2,5 miljoner ter sig enormt och omöjligt att bli av med. Då är det lätt att flytta blicken mot sin bostad som är själva orsaken till skulden och försöka döva sitt samvete med att bostaden säkert med sin värdestegring hjälper till med att urholka den vilket är påtagligt självbedrägeri. Skulden är här och nu. Räntan vi betalar varje månad är pengar vi lånar ur vår framtida kassakista. Själv underviker jag helst att ackumulera räntekostnader för att inte må dåligt. Var framtida värden landar på när det gäller bostäder vet heller ingen. Amortera är nödvändigt, förr eller senare. Att hoppas på att inflationen kan ge stöd är att hoppas på för mycket, tror jag. Att låna upp mer för att renovera eller konsumera är inte heller något sunt, anser jag.

En mer påtaglig skuld är korta krediter. Många har dem och brottas med dem både finansiellt och samvetsledes. Vi lever från lön till lön och lyckas dåligt med att bryta den cirkeln vilket innebär att vi arbetar upp en skuld under månaden som sedan måste regleras vid månadsskiftet. Där har familjen Penning dock lyckats bättre med hjälp av verktyget 'You need a budget'. Numera betalar vi månadens räkningar med föregående månads inkomst.

Det finns olika sätt att räkna på skuld. Man kan titta på enbart räntekostnader eller lån i storlek av inkomst. Jag tycker själv att det behövs en sammanvägning av parametrar, så som Cornucopia skriver - ett skuldkostnadsindex - där disponibel inkomst, skuld, räntekostnad och amorteringskostnad används. Hur man snickrar ihop sin egen jämförelse är i sig ointressant så länge man tar hänsyn till allt vad som ska plockas ur plånboken för att finansiera sina lån, anser jag.

Inkomst är ju en viktig del av förmågan att skuldsätta sig och direkt avgörande för hur du kan hantera det. Jag själv har flera vänner och bekanta som förlorat sina jobb det senaste året, där deras inkomstförsäkring börjar ta slut och de snart är hänvisade till a-kassa. Och de har, liksom jag, lärt mig hur lätt det är att dra på sig kostnader men hur smärtsamt det är att försöka dra ned på dem.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Det där resonemanget man hört ibland om att låta inflationen äta upp bolånet, det bör man passa sig kraftigt för anser jag.
    Bolånet blir inte mindre pga inflationen.. det är precis samma summa som förut.. bara med skillnaden att nu måste man även betala för dyrare mat, bensin osv. På vilket sätt skulle det göra det enklare o betala av bolånet? Det blir ju tvärt om.
    Ända tillfället man kan dra nytta av inflationen är om denna helt beror på löneökningar. Men är det nån som på allvar tror att lönerna kommer stiga kraftigt framöver i konkurrens med arbetskraften i Asien, robotar, kommande AI osv..? Känns som att man snarare mer o mer får vara glad för om man har ett jobb överhuvudtaget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. m96, en aning deprimerande men tyvärr riktigt. Numera är det bäst att utgå ifrån att det inte handlar OM man blir uppsagd utan NÄR.

      En bra räkneövning tycker jag är att titta på i en familj vad det innebär om en av föräldrarna förlorar sitt jobb - och då helst den som tjänar mest.

      Radera
  2. Vi är många som strävar efter att bli oskulder ;-)

    SvaraRadera
  3. När det kommer till bostadslån så resonerar jag på följande vis.
    När vi tog lån bestämde vi oss för en fiktiv relativt hög ränta (7%) och bestämde oss för en summa att amortera då...
    Är räntan mindre amorterar vi mer och är den högre amorterar vi mindre. Det är våran plan för att så snabbt och bekymmersfritt som möjligt betala av lånet.

    Att bli slav under banken är ingen hit och leder i förläggningen ofta till mycket ondo så som skilsmässor farlig stress och massor av annat som bryter ner folk både psykiskt och fysiskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Daniel, den metod du beskriver är klok och gör också att månadskostnaden blir 'densamma' över tiden. Överskottet sitter fint i en buffert eller i ytterligare amortering. :)

      Radera
  4. Tyvärr ser många räntan som hyra "bostaden stiger alltid i pris" vilket gör att det blir kapital över när man säljer. Det lättaste sättet att få bukt med detta är att tvingas amortera. Tyvärr kommer vi då att få se många som inte har råd med sin bostad.
    Själv bor jag nu lånefritt, men jag har dock betalat för att få hyra en lägenhet (bostadsrätt)
    Stefan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, amortering av lån borde vara ett krav.

      Radera
  5. Det är intressant hur folk tittar på lånade pengar, det är ännu mer intressant och se att ingen ser det som en tillgång när du inte har pengar, så länge du kan hantera dina pengar korrekt. Många sk billiga lån gör folk rika, det är en tillgång som måste användes på ett vist sätt.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg