Frågornas eller svarens tid?

Henrik Nilsson, som är författare, litteraturkritiker och kulturjournalist i Malmö, genomförde en kreativitetsövning på en skola för ett tag sedan som han berättade om i programmet 'Tankar för dagen' i radions P1. Henrik ställde i denna övning korta frågor till barnen som de skulle ge spontana svar på utan att tänka kring vad som var rätt eller logiskt.

En flicka fick frågan om vad kärleken var för något och hennes svar fick Henrik att heja till. 'Kärlek är att sluta någon annans ögon'. Vad menade hon egentligen med det? Att kärleken gör oss blinda? Att den kan låta oss vila ifrån vardagens verklighet? För ibland räcker det att en fråga ställs för att världen ska förändras och te sig mycket annorlunda då frågan berikar oss med nya, intressanta frågor.

Tänk så enkelt allt skulle vara om man såg världen i svart eller vitt, så som fundamentalisten eller dogmatikern gör? Det handlar inte enbart om religion utom om det mesta här i livet. Tvärsäkra människor är då inte att lita på då deras världsbild är snäv. När man tillgodogör sig ny kunskap utan att nya frågor uppstår, då är något rejält fel. Den viktigaste frågan är kanske om vi prioriterar svaren framför frågorna?

Våra barn är så långt ifrån övertygelsens princip det bara går att vara - de är alltid fulla av frågor kring de mest underliga saker att så som vuxen är det inte alltid lätt att ha ett svar, helt enkelt därför vi inte tänkt i samma banor som barnen. Barnens förundran kring tillvaron bör vi som vuxna ta till oss och vårda. Vi måste fortsätta att ställa frågorna för att vidga vår världsbild.

 "För att vara en visionär, måste vi tänka annorlunda. Och de som tycker annorlunda kallas konstiga. Det är alltså viktigt att vara konstig."

Robin Sharma

Läs även andra bloggares åsikter om Balans, Det som är livet, Etik, Fördom, Inspiration, Kognitiv, Livet, intressant?