Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Förmäten förmögen

Vänstern skanderar att rika är svin. Och så är det, allt enligt en undersökning gjord vid University of California. Ohederlighet och brist på empati i jämförelse med socialklasser längre ned på välfärdsstegen tycktes kunna bekräftas. Oetiskt beteende och en självbild av att se sig stå över andra människor är i och för sig inget nytt men att se att det kan bekräftas i en socialvetenskaplig undersökning är intressant.

Avsaknaden hos vissa att förstå vad som är rimligt i form av att belöna sig själv kan läsas på många håll. I boken 'Den nya överklassen' kan vi andra dödliga förfasas över de rejäla sprickor vi har i folkhemmets grund numera. Solidaritet är egentligen något trevligt och mänskligt även om vänstern kidnappat termen. Att allt fler fuskar och manipulerar utan att ha dåligt samvete är därför inte så konstigt längre. För varför ska jag när inte de?

Hotellstäderskan, undersköterskan och mentalvårdaren, med sina fånigt låga löner, anmodas att betala skatt och vara nöjda och glada. Alla de människor som håller hjulen rullande i maskineriet och som faktiskt skapar de värden som verkställande direktörer och styrelsemedlemmar skapar sina arvoden och bonusar ifrån borde bemötas med stor respekt och vördnad. Istället så ses de så som en pöbel som man kan ha eller mista. I Sverige skulle det behövas lite mindre 'mössan i hand' och lite mer 'näven i luften'. Själv har jag alltid röstat borgerligt men kanske, kanske även socialdemokraterna kan bli aktuella - bara de inte lierar sig med vänsterpartiet. Vilket tyvärr är för mycket att förvänta sig, är jag rädd.

Samtidigt så går det inte att förändra världen utan bara sig själv. Allting börjar där. Den egna moralen, hederligheten, mänskligheten och solidariteten - det är den du ska arbeta med och utveckla. Jag tror att det är vad som i slutänden kommer att räknas - att ha känslan att man gjorde sitt bästa för sina nära och kära, var en god medmänniska och sedd som en person med starka mänskliga värden. Även om jag inte tror på himmel, helvete eller reinkarnation så tror jag däremot på Karma - lagen om orsak och verkan. När jag agerar med tankar, känslor, handlingar lämnar jag ett spår både på omgivningen och hos mig själv. Att mina samlade gärningar i livet ska väga tyngre i den goda vågskålen än den onda - det är värt att arbeta med, anser jag.

Att skaffa sig en aning respekt för de som i tidigare generationer byggde det välstånd vi har idag är på sin plats. Att det krävdes 'riktigt' arbete och inte några tangenttryckningar på datorn. Att man slet ut sig i unga år. Att de allra flesta var arbetarklass. Och att skaffa sig en gnutta respekt för att det krävs fortsatt arbete för att bibehålla och bygga vidare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg