Kurviga Per

Min förkärlek för siffror och diagram gör att jag gärna ägnar mig åt att visualisera hur familjen Pennings privatekonomi utvecklar sig. Idag har jag ägnat några timmar åt att sammanställa husets nyckeltal.

Inköspriset är ett sådant, värdeutveckling några andra och även taxeringsvärdet får vara med på ett hörn. Följande vackra diagram blev det första av två.


Lånen är ett nyckeltal som krupit upp från sexhundratusen kronor till dagens dryga miljon eftersom vi renoverat omfattande. Taxeringsvärdet, som är ett gissel, har accelererat än mer. Den röda kurvan med två streckade bihang är uppskattade marknadsvärden - ett glädjevärde, ett 'i sämsta fall' och ett mittemellan. Dessa data kommer ifrån Villavärdet.
Någon vidare analys ska jag inte göra mer än att det känns skönt att lånekurvan vänt i rätt riktning.

Diagram två visar lån dividerat med de tre marknadsvärdestalen. Intressant att konstatera är att det var en tydlig värdeminskning mellan 1996 och 1997. Våra lån var alltså ett tag ungefär 115 procent av marknadsvärdet. Det var nog då som mina gråa hår började titta fram på huvudet.

Mellan 1998 och 2003 var det en påtaglig uppvärdering som därefter har planat ut. I nuläget ligger vi därmed på ungefär femtio procent i belåningsgrad.

De här diagrammen har jag tagit fram med hjälp av QlikView - ett fantastiskt spännande verktyg för analys av i princip vilka data som helst du matar det med. Du finner en fri version att ladda ned från Qliktech.

Inte lön för mödan

I vårt avlånga land är det många gånger privatekonomiskt vansinne att utbilda sig. I Sverige är det inte självklart att högre utbildningar ger högre lön. Borde det inte vara det?

OECD gör en årlig genomgång hur mycket mer pengar som man kan tjäna på att skaffa sig en högre utbildning ur ett livslångt perspektiv. Kostnader i samband med utbildningen är borträknad.

Den senaste rapporten visar att studenter i Polen, Tjeckien, Portugal och Italien tjänar ungefär en miljon mer under sina liv än de som inte studerat. Motsvarande belopp i Sverige är etthundrasextiotusen kronor. Denna jämförelse gäller för män.

För en genomsnittlig svensk kvinna lönar sig utbildning inte alls. Detta beror på höga skatter, platta lönestrukturer genom fackföreningarnas försorg och offentliga monopol. Och kvinnor är mer representerade än män inom offentlig sektor.

Är detta inte ett problem för Sverige eller vad anser du?

Per Pennings åldrar - del IV - De trettio

Det här är det fristående fjärde avsnittet i en läsvärd serie om Per Pennings åldrar. Och är den inte läsvärd, så är den åtminstone sedelärande. Alla behöver vi ett dåligt exempel.

Har du lust att läsa de tidigare åldrarna så finns de här:

• Del I - Barndomen
• Del II - Tonåren
• Del III - De tjugo
  

När Per passerade trettio års ålder så var han gift med kvinnan i sitt liv, hade köpt ett hus och en kombi, en telning på väg och hade inga pengar. Det fanns inga besparingar, ingen buffert, inget av egentligt värde att sälja. Men Per var ändå glad - pengar är inte allt i livet.

Dessvärre var huset som införskaffats inte friskt alls. En yster dans med besiktningsmän, säljare, advokater och tingsrätt följde och den avslutades med en knaper förlikning - säljaren hade snabbt gjort sig medellös och istället fick till dom att betala ett belopp månatligen i sju år. Lite tårar och underläppsdarr ordnade dessutom så att familjen Penning fick en slant från småhusskadenämnden.

Ett renoverande både helg och vardag gjorde huset i ordning. Nya lån fick tas och när allt var på rätt köl igen så bodde vi bra. Telningen kom till världen och livet blev sig aldrig detsamma igen. Herr och fru Penning var föräldralediga och jobbade om vartannat, men inga pengar lades på hög. Vi levde utan tanke om sund ekonomi.

Per blev arbetslös. Utslängd i en lågkonjunktur. Först förhoppningsfull, sedan beslutsam, slutligen indignerad. Per lärde sig att en arbetslös person är en andra klassens medborgare. Bara ordet 'arbetslös' andas tillkortakommanden, invaliditet och oförmögenhet. Det var en svår tid. Det var en läxa med - mycket få människor vill slippa vara en del av ett sammanhang och inte bidraga till något, det lärde jag mig.

Åter på banan - lycklig att åter jobba - började en tanke gro hos Per. Kanske man borde spara något? Lite trevande med fondsparande påbörjades - sexhundra kronor per månad. Fonderna gick inget bra - det blev mindre kvar än vad som sattes in. Att spara tedde sig meningslöst.

Men mången plan gjordes i Excel av Per. Hur nå en miljon, exempelvis? Vid tillfället jag fyller fyrtio så har aktier och fonder ett värde av 150 000 kronor. Detta är familjens totala besparingar.

Tidigt samma höst så föds den här bloggen. Utan egentligt syfte mer än att dryfta tankar och idéer om privatekonomi. Det allra första inlägget var det här.

Drygt två år har Per Penning varit en av mina drivkrafter tillsammans med alla kloka och underbara ekonomibloggare därute. Och färden går vidare mot nya mål.

Någon del V om Per Penning kommer troligen runt 2017 skulle jag tro.