Kalla handen

Den dagen när jag möjligen kommer att gå i pension, den dagen lär de pengar som tidigare kallades PPM spela en stor roll. Nu inom kort kommer dessutom årets tillskott av arvsvinster och fondavgiftsrabatter att sättas in på kontona. Beloppet är stort - ungefär 3,7 miljarder kronor - och motsvarar drygt 500 kronor per sparare. Detta låter lite men prognosmässigt innebär enbart rabatterna att pensionerna blir 18% större över tid.

Vi får emellanåt samtal från olika så kallade PPM-rådgivare som vill sälja in sin förvaltning. Hos oss får de dock kalla handen. Inte ska de ha en krona av mina pensionspengar, inte. Istället har jag hos bloggen Spara Klokt valt en portföljsammansättning med idel välkända och kvalitativa fonder med en fördelning 80% aktiefonder och 20% räntefonder.

Huruvida denna fördelning kommer att bestå är troligen konjunkturberoende. När saker och ting lutar utför ändrar jag troligen fördelningen för att övervintra lite. Tidigare hade jag en fördelning mellan Avanza Zero och en räntefond, så som Lundaluppen placerar sin PPM, men eftersom jag inte har någon massiv aktieportfölj att luta mig på är jag beredd på en lite högre risk utan att helt och hållet kasta mig utför stupet. Det är fortsatt bra fonder att spara i, anser jag. Skagen Global, Skagen Kon-Tiki, Avanza Zero, Didner & Gerge småbolag och Catella Avkastning heter fonderna.

Slutligen så återstår det att se om vi kommer att få våra PPM-pengar eller om staten konfiskerar dem och gör något kul för dem. Det enda som är säkert är att inget är säkert.

Läs även andra bloggares åsikter om Pension, PPM och Pension, Premiepension, Etik i ekonomi, intressant?

Mörka intrång

Så som aktieägare i storbanken Nordea via ett nästan tjugotvåprocentigt ägande fann jag det intressant att den hackerattack som banken utsattes för förra sommaren nu gått till åtal. Att en viss Gottfrid Svartenholm Warg, som även haft en del i Pirate Bay att göra, tydligen haft fingrarna i fel syltburk och via sitt intrång i bankens stordator lyckats föra över miljonbelopp till banker i Schweiz, Storbrittanien och Cypern är bevisat.

Att Nordea hade en så pass bristfällig datasäkerhet att Gotte med sitt anhang kunde hacka sig in via en enkel telnet-anslutning mot Nordeas internetbank är mycket förvånande. Än mer förvånande är att banken lade på locket när intrånget upptäcktes och inte polisanmälde händelserna. Istället pågick en katt-och-råtta lek mellan bank och Warg där en del överföringar lyckades och andra stoppades av banken. Numera är det dock känt att hackarna under mer än tre månaders tid hade tillgång till ett okänt antal bankkonton hos Nordea. I slutänden var det polisen som fick ta kontakt med banken efter att utredningen hittat loggfiler från intrången i Gottfrids dator efter att småskurken hade åkt fast i Kambodja där han gömt sig.

Det blev i slutänden en ganska liten förlust för banken på mindre än etthundratusen kronor. Det stora problemet är förtroendekrisen för bankväsendet. Förtroende är något man förtjänar och det byggs inte upp av mörkläggning. Om jag var Nordeakund skulle jag ställa mig frågande inför ärligheten som banken uppvisat. Att dataintegriteten så allvarligt åsidosats att den inte polisanmäldes är ett fragrant klavertramp och visar på en otäck brist på samvete mot kunden. Om mitt konto är tillgängligt för hackers så vill jag så klart veta. Men att det som inte syns inte heller finns, det har varit den räddhågsna ryggmärgsreflexen från bankens ledning. Ren feghet, i mina ögon.

Så vad är sanningen när det gäller de svenska bankernas IT-säkerhet? Hittills har inte en enda storbank rapporterat några dataintrång alls i sina system. Det ses inte ens som en risk hos Finansinspektionen. Det är väldigt, väldigt naivt.

Läs även andra bloggares åsikter om Etik i ekonomi, Bank, Nordea, Sampo, Risk, intressant?

Mer över är underbart

När jag började att blogga för ett antal år sedan så visste jag egentligen inte riktigt vad syftet var mer än att ventilera min egen ansträngda privatekonomi. Pengar saktmodigt in och pengar raskt ut var ungefär så som det såg ut. Redan på den tiden så såg jag att många slantar rann mellan fingrarna utan att de gav något speciellt tillbaka - en tidning här, en fika där och i sämre fall en p-bot.

Att sälja sina levnadsdagar mot pengar var det som jag tog fasta på. Hur många timmar, dagar och veckor ödslar jag inte av min tid för att dra in slantarna till mitt bankkonto? Och hur slarvigt ödslar jag inte bort dem? Ett synnerligen respektlöst agerande mot mig själv, det var vad jag insåg.

Så bloggens namn blev Per Penning. Utväxling per slant - hur göra för att maximera nytta och nöje för varje krona? Hur skapa mig en finansiell självrespekt? Det blev motto och medel för skrivandet - och för min plånbok.

Att kapa meningslösa småutgifter som ansamlade sig till betydande belopp blev ett uppdrag. Att läsa på prislappar och göra jämförelser var ett annat. Att sova på saken när någon frestelse uppenbarade sig ett tredje. Att söka efter rabatterade varor, så som på Cupo Nation, ett fjärde. En sparad krona är en tjänad krona, så sant som det är sagt. Sparade pengar investeras oftast med hjälp av bloggsfärens bästa finansmänniskor.

Det är dumt att betala mer än nödvändigt, det är helt tydligt. Att belåna sig för status är än dummare. Så länge du är varse om att spelet om dina pengar går ut på en enda sak - att du ska ge bort dem så billigt som möjligt - så har du makten i behåll. Du är chefen. Pruta, förhandla, gör dig omöjligt, släng på luren, moltig och tjura ihop tills du fått priset eller rabatten du vill ha. Eller avstå om det inte går din väg, för då har du ju ändå vunnit - du har dina arbetade timmars slantar i behåll.

Det är väl värt att inför varje utgift inte bara titta på priset utan också på hur många timmar du behöver arbeta för att få ihop beloppet. För egen del har det agerandet sparat mig många utgifter då det verkligen tar bort köplusten.

Läs även andra bloggares åsikter om Spara, Sparande, Utgifter, Kostnader, Fattigdom, Rikedom, intressant?